onsdag 12. oktober 2016

Omogna tomater.

Med stor stolthet har jag i år lyckats uppdriva en enorm tomatplanta, av typen Sweet Black Cherry. En söt liten körsbärstomat, med ett svart-grönt-rött spräckligt
 mönster i sitt skinn när de är mogna. 
Grunden till min mallighet angående detta är helt enkelt att jag 
verkligen inte har gröna fingrar. 
Jag har genom åren försökt mig 
på både det ena och det andra, oftast med samma resultat.
 Döden för vilken planta som helst.
 Ge mig en kaktus som skall klara extrem kyla, värme och torka, 
och du skall se att jag klarar att ta kål på den också.
 Och det är faktiskt ingen överdrift. 

Men, som sagt, i år fick jag 2 förkultiverade, små och späda plantor av grannen, som jag lite slarvigt tryckte ned i en av pallkragarna, med tidigare efarenheter i minnet. 

Och som det har växt! Den har alltså växt och frodats som ogräs! 
Jag har ätit fantastiska körsbärstomater nästan varje dag i augusti och september,
vilket ju måste sägas är något av det absolut mest lyckoframkallande som finns. Att barfota gå ut och plocka in lite egenodlade tomater till frukosten. Ren eufori för mig!

I starten av oktober startade frostnätterna, och jag började då kolla upp vad man 
kan göra med omogna, gröna körsbärstomater, för att rädda dem. Sylta dem, eller gör chutney på dem, verkade vara alternativen att rekommendera.
 Så då blev det några små burkar med chutney här hemma. 
Perfekt, skrytig gå-bort-present!

Jag fick lite husmors-feeling, och gjorde mig till med små textillock, för att dölja att det egentligen är en barnmatsburk där under. Och etiketterna från Rifle Paper Co kom äntligen till användning efter några års väntan......

Tyvärr tog frosten ca hälften av alla tomater, men se så mycket jag fick skörda ändå!

Det hemliga trickset till att jag lyckades i år? 
Det har jag absolut ingen aning om! Kanske att vi hade en tidsinställd bevattning under semestern, istället för en eventuellt glömsk kompis? Kanske mängden ny jord i förhållande till lecakulor? Kanske solförhållandena i år? Vet ej, men kan i vart fall konstatera att just denna planta har stortrivts.



Jag valde att tolka detta receptet, med chilli och ingerfära, men utan kanel. Som vanligt klarar jag ju aldrig att följa ett recept till punkt och pricka. Men alltid bra att ha en ungefärlig mall att följa, även för mig.

En enkel chutney att laga, jättegod till stark ost, en grillad köttbit, eller varför inte som ett alternativ till Indiskt, istället för mango chutney? 





Foto: Ida Svensson / Formidabel Expo







Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar